Arkiv: NHKFs Konstresor – Norra Hallands Konstförening

Planen är föreningen reser till Berlin 14-17 september 2023.

Se Norra Hallands Konstförenings konstresor under åren 2016-2022, där den senaste konstresan presenteras överst:

2022
Föreningen reste till Oslo och besökte det nya Munchmuséet i Björvika intill Olso Operahus. Muséet invigdes i 22 oktober 2021. Resan skedde den 7-8 maj då vi förutom Munchmuséet fick uppleva en operaföreställning ”Barberaren i Sevilla”. Det är en italiensk opera i två akter med musik av Giacchino Rossini och libretto av Cesare Sterbini efter Pierre Baumarchais´ pjäs Barberaren i Sevilla. Operan hade urpremiär på Teatro Argentina i Rom den 20 februari 1816 med tonsättaren själv som dirigent. Det blev ett fiasko, men sedan kom framgångarna. Dagen efter fick vi en visning av Operahuset. Vi begav oss därefter till Astrup Fearnleys Samtidsmuseum, och fick se ett antal mycket tänkvärda verk. Oslo har verkligen utvecklats till en mycket vacker sevärd huvudstad på många sätt. Vi kommer gärna tillbaka.
Under 2022 besökte vi även Hallands Konstmuseum i Halmstad, och fick en mycket bra guidad visning av verk från Söndrumskolonin. Många intressanta och även vackra verk visades. Därefter for vi till Tylöhus för att få lite lunch och en guidad tur av Per Gessles berömda samling av fotoverk. Resan avslutades med ett besök hos Dagmar Glemme Art i Ugglarp.
2021
Pumphuset Konsthall i Borstahusen där vi såg verk av Alexander Klingspor, vi for sedan till Moderna Museet Malmö där vi såg utställningen ”Mannen med det blå ansiktet” den 21 november 2021.
2020
Resan till Moderna Museet i Malmö fick ställas in – vi skulle ha sett verk av Hilma af Klint i april 2020.
2019
Arkens konstmuseum – utställning av Vincent van Goghs verk- den 19 januari 2019.
Abecita Konstmuseum – tre separata fotoutställningar och en permanent utställning av foto ikoner
Textilmuseet i Borås – Balenciaga samt utomhuskonst i Borås den 14 april 2019.
Hallands konstmuseum, utställningen Olle Baertling, och museets om- och tillbyggnad samt utomhuskonst den 3 november 2019.
2018
Louisiana Museum of Modern Art – utställningen Gabriele Münter den 13 maj 2018.
Skissernas museum och Kulturen i Lund – modernisterna samt ett besök i Domkyrkan i Lund den 2 september 2018.
2017
Louisiana Museum of Modern Art – utställningen Louise Bourgeois, ”The Structure of Existence: The Cells” den 23 oktober 2017.
Mjellby Konstmuseum – utställningen ”En annan historia – svensk skulptur under hundra år: 1870-1970” och
Hishult Konsthall – utställningen av Claes Hakes verk den 21 maj 2017.
Bohusläns Konstmuseum – utställningen ”Med kärlek till färgen – möt Göteborgskoloristerna“ och
Dalslands Konstmuseum. 27 aug 2017
2016
Bohusläns Konstmuseum – utställningen Marie-Louise Ekman den 10 april 2016.

Den 21 november 2021 reste Norra Hallands Konstförening från Kungsbacka till Pumphusets Konsthall i Borstahusen, lite norr om Landskrona och därefter till ”Moderna Museet Malmö”. Vi alla njöt av utställningen av intressant konst av bland andra Alexander Klingspor i Borstahusen /se bild nr 1/.

Vi fick också en föreläsning av hur Borstahusens Konsthall drivs av dess ideella konstförening, Borstahusens Konstförening, med stöd av sponsorer i en vänförening.

Därefter besöktes Moderna Museet Malmö som under den 15 maj 2021 – 30 januari 2022 visar ”Mannen med det blå ansiktet” om den tidiga modernismens expressionistiska stilen. Utställningen visade ett urval av konstverk av bl a Edvard Munch, Harald Giersing, Sigrid Hjertén, Isaac Grûnewald, Tora Vega Holmström, Henri Matisse och Nils Dardel. /se bild nr 2/ Antalet resenärer var 36. Kaffe intogs på Borstahusens Konsthalls kafé och lunch på en libanesisk restaurang nära Moderna Museet Malmö. Vädret var strålande och konstintresset var på topp! Planen är att Norra Hallands Konstförening åker till Oslo för att besöka det nya Munchmuseet i Björvika, beläget alldeles intill Oslo Operahus. Se bådas hemsidor.

Den 19 januari 2019 for NHKF till Arken Kunstmuseum för Moderne Kunst för att se utställningen ”Vincent van Gogh”.

Arkens Kunstmuseum för Moderne Kunst ligger på Ishöj utanför Köpenhamn, vackert placerad invid stranden.

För första gången på 50 år visades en stor separatutställning av måleri och teckningar av den nederländske målaren Vincent van Gogh i Danmark. Verken som visades har fokus på förhållandet mellan konst, människan, natur och religion. Då konstverken kom från Helena Kröller-Mullers privata samling var det flera verk man inte ser i vanliga fall. Färgerna är strålande bevarade på oljemålningarna och de gnistrar som små juveler i utställningslokalen.

Bara att komma till Arken och se dess arkitektur var en upplevelse i sig. Härlig lunch dukades fram direkt vid ankomsten. Vi kunde sedan i lugn och ro njuta av Van Goghs fantastiska konst. Det var en helt igenom enastående utställning.

Denna resa genomfördes i samarbete med Konstfrämjandeföreningen i Halland, från vilken 6 medlemmar deltog, och 38 medlemmar från NHKF. Under resan till Arken fick resenärerna höra ett föredrag av Rebecca Nordström om Vincent van Gogh, hans liv och gärning.

Den 3 november 2019 reste NHKF till Hallands konstmuseum som var nyöppnat efter en till- och ombyggnad och för att se utställningen av Olle Baertling.

NHKF fick dela gruppen i två parallella visningar, med två guider. Grupp A började med rundvandring och såg museets konstnärliga gestaltning; Grupp B började med att se en separatutställning av Olle Baertlings verk.

Vi fick också en guidad tur runt om i centrala Halmstad för att se deras utomhuskonst. Guiderna på denna resa var bara så bra.

Den 14 april 2019 besökte NHKF Abecita Konstmuseum och Textilmuseet samt studerade Borås utomhuskonst.

Abecita Konstmuseum visade en permanent utställning av Richard Hamilton, Jim Dine, Robert Rauschenberg, Andy Warhol, Roy Lichtenstein m fl portalfigurer inom fotokonst.

Richard Hamilton, bild: ”Beatles”, 2007. Teknik: bläckstråle digitaltryck. Ursprungligt collage gjort för ”The White Album”, år 1968.

Jim Dine, f35 i Cincinnati, USA. Gästprofessor vid flera amerikanska universitet och i London. Jim Dine är oerhört produktiv och arbetar överallt och förflyttar sig ständigt. Han har haft utställningar i många länder förutom i USA, bl a i Stockholm 1964 och i Borås 1994. Under 1960-talet tillhörde han pop-konstnärerna och har ägnat mycken tid åt ”installationer”. Jim Dine är känd för sitt snäva motivval, som består av verktyg, badrockar, slipsar, hjärtan, självporträtt och Venus de Milo. Han har ett stort tryckkunnande och samarbetar med många skickliga tryckare. Tekniken syns tydligt i hans verk. Hans konst är amerikanskt hänsynslös, men har med åren blivit alltmer europeisk i sin stil.

Robert Rauschenberg, f25 i Texas, USA, d.08 i Florida. Studerade i Kansas och i Paris i slutet av 1940-talet. Flyttade till New York 1949 och hade där sin första utställning 1952. Vid en utställning 1960 slår han igenom som en ledande pop-konstnär tillsammans med Jasper Johns och Roy Lichtenstein. Rauchenberg är känd för sina collage och sitt experimenterande med icke konstnärliga material. Detta leder fram till hans starka ställning bland pop-konstnärerna. Han inspireras av Marcel Duchamps konst och konstteorier som så många andra konstnärer. Pontus Hultén ordnade en Rauschenberg-utställning på Moderna Museet i Stockholm 1962. Rauschenberg har behållit sin position genom alla år, som en av de mest betydande konstnärerna i världen. Robert Rauchenbergs grafik utmärks av tekniska experiment och nyskapande och fick stor betydelse för konstgrafikens utveckling. 1998 visade Guggenheim Museum, New York, en retrospektiv utställning, som täcker Rauschenbergs konstnärskap under mer än 50 år.

Roy Lichtenstein, f23 i New York, d97. Roy Lichtenstein studerade 1946 vid Ohio State University. Han har sin första utställning där 1949. Efter en period av sökande dras han till pop-konsten. Han återvänder till New York 1961 och får kontakt med Leo Castelli Gallery. Där har han 1962 sin stora genombrottsutställning. Han målar då seriefigurer – typiska motiv från det moderna Amerika och etablerar sig vid sidan om Johns, Rauschenberg och Warhol, som en ledande pop-konstnär. 1963 gör han ”Whamm!”, en historisk målning för pop-konstnärerna. Raster-tekniken, som används i serieteckningarna, utvecklar han sedan i sina nya skulpturer målningar och tryck ofta med motiv lånade av konstnärer som van Gogh, Matisse, Mondrian och Picasso. Roy Lichtenstein gör tryck även av seriefigurerna, men i mycket stora upplagor som affischer för sina utställningar. Intresset för hans konst ökar hela tiden och han är representerad i museer över hela världen.

Vi såg även tre separatutställningar: Mats Alfredsson – Street Soul, Annica Eklund – Untold Stories och Göran Strand – Ljusår. Ägarna Berit och Bengt Swegmark guidade oss i en parallell visning.

Ordförande Jan Öjmertz i Tore G. Wärenstams nyöppnade museum i lokaler intill Abecita höll föredrag. Det blev helt enkelt en extra visning av detta museum av Bengt Göran Johansson.

Lunch intogs på “Restaurant The Food Company” i Textilmuséet. Vi såg utställningen ”Balenciaga – Master of Couture”, en internationell utställning från Victoria and Albert Museum i London, som lyfter fram ”haute coutures mästare” Cristóbal Balenciaga. Utställningen fokuserar på storhetstiden under 1950- 1960 talet då hans enastående kreativitet revolutionerade modet. Balenciagas djärva arkitektoniska linjer frigjorda från kroppens begränsningar påverkar modet än idag och utställningen visade även plagg av senare designer, som har fortsatt i mästarens spår, såsom Hubert de Givenshy, Yohij Yamamoto, Iris Van Herpen och Hussein Chalayan. Balenciagas innovativa former banade väg för en ny syn på mode.

Slutligen, gjorde vi under denna resa några nedslag vid delar av Borås utomhuskonst. Antal deltagare: 34 personer.

Den 13 maj 2018 reste NHKF till Louisiana för att se utställningen av Gabriele Münter och även Pablo Picassos keramik.

Först såg vi en omfattande, retrospektiv presentation av Gabriele Münter – 100 år efter hennes första utställning i Danmark. Louisiana ville visa på nya facetter i hennes verk och hennes konstnärliga självständighet. Ivrigt letade vi efter spår av Wassily Kandinsky, Gabrieles lärare, men som hon också en tid levde tillsammans med.

Gabriele Münter fd 1877 i en övre medelklassfamilj i Berlin. Gabriele fick stöd av föräldrarna och hade privatlärare när hon växte upp. Hennes första konstutbildning skedde vid Damen – Kunstschule i Dusseldorf, eftersom hon inte fick skriva in sig i de tyska akademierna på grund av sitt kön. Båda föräldrarna dog när Gabriele var 21 år och hon bestämde sig då att resa till Amerika tillsammans med sin syster. De kunde leva fritt och självständigt då de hade ärvt en stor summa pengar. Tillbaka i Tyskland började hon ta lektioner av Vassilij Kandinsky. I en bok med titeln: ”Vassilij Kandinsky och Gabriele Münter: Brev och hågkomster 1902-1914” skriven av Annegret Hoberg (curator på Lenbachhaus i München) beskrivs utvecklingen av parets personliga och konstnärliga relation. Den stormiga kärleksaffären mellan den store kände konstnären Kandinsky och den tämligen okända konstnärinnan Gabriele Münter är en berättelse om lycka, smärta, tillit och svek, idyllisk harmoni och bitter konflikt som ställs mot bakgrund av de revolutionära omvälvningar som uppstod i samband med modernismens födelse.

Gabriele tvivlar ständigt på sig själv, vilket också syns i självporträtten där hon varken poserar som vacker eller ful, utan framställer sig som alldaglig. Det kan jämföras med Kandinskys geniförklaringar både av sig själv och av Gabriele. Kandinskys erkännande av hennes naturliga talang och hans uppmuntran av hennes ambitioner var avgörande för hennes utveckling. Kandinsky blev också förälskad i Gabriele och 1903 lämnade han sin hustru och inledde en offentlig förbindelse med Gabriele. På sina resor träffade de Rousseau, Matisse, van Gogh och fick estetiska idéer – vilket dök upp i Gabrieles måleri efter att paret återvänt till Tyskland. Paret slog sig ner i Murnau vid foten av Alperna. Under tiden här arbetade de tillsammans med Alexej Jawlensky och Marianne Werefkin, ett ryskt konstnärspar under åren 1908-1911. De arbetade intensivt tillsammans för att skapa en ny typ av målning som kännetecknas av djärv förenkling, tillplattat rumsligt perspektiv och levande användning av färg. Kretsen kring Gabriele Münter och Vassilij Kandinsky vidgades och sedermera legandariska konstnärer anslöt sig, bl a Franz Marc, Robert Delaunay, Pablo Picasso, Paul Klee och Arnold Schönberg.

Enligt Gabriele Münter var det Jawlensky som gjorde henne uppmärksam på det bayerska och böhmiska glasmåleriet och den teknik som kallades Hinterglasmalerei (Målning bakom glas). Dessa ursprungligen religiösa hinterglasbilder hade sedan 1700-talet framställts vid manufakturer och distribuerats av kringresande handelsmän. Gabriele kopierade traditionella exempel som bilder av skyddshelgon eller av madonna och barn. Formförenklingarna i det folkliga glasmåleriet ger Gabriele Münter avgörande impulser när det gäller utvecklingen av hennes stil och formspråk, speciellt beträffande landskapsbilderna. Tekniken är enkel och slagkraftig. Kraftiga färger bygger upp bilden – ofta i avgränsade, färgmättade ytor. Stommen i bildkompositionen utgörs av de mörka konturbilderna som skiljer färgerna åt och markerar föremålens form.

Efter diverse meningsskiljaktigheter utträdde Kandinsky, Münter och Mard ur NKF 1911 och bildade konstnärsgruppen Der Blaue Reiter med säte i München. Deras program som utgick från primitivism var intellektuellt till sitt innehåll, men intuitivt i utförandet. Man lade tonvikt på barnets konst som inspirationskälla, på abstrakt form och på de symboliska och psykologiska aspekterna hos linjer och färger. Influerade av arvet från romantiken och symbolismen ifrågasattes den impressionistiska återgivningen av yttervärlden och ersattes med en konst framtvingad av en inre nödvändighet.

Särskilt färgens psykologiska och emotionella verkan ansågs vara ett effektivt sätt att nå betraktarens själ, jämförbart med vibrationer av ljud som når lyssnarens öra. Syftet var att föra in andliga värden i konsten och för att uppnå detta använde de sig av förenklingar och färgernas kraft. Dessutom hänsyftade Kandinsky på esoteriska källor, teosoferna och rosenkreutzarna, som ger inblick i hans viktigaste skrift: ”Über das Geistliche in der Kunst”, utgiven 1912. Ordet teosofi kommer från Theos och Sophia som betyder Gud respektive Vishet. Som religiös filosofi har teosofin urgamla rötter, men den återuppstod i slutet av 1800-talet och influerade ett flertal konstnärer. De klassiska formuleringarna av de teosofiska tankegångarna, Den hemliga läran, är författad av den ryskfödda Helena Petrivna Blavatsky, Hon framhåller att ett föremåls väsen är viktigare än dess egenskaper. I teosofisk estetik är konstverket på sitt sätt en tankeform skapat av konstnären. Kandinsky menade att teosofi är ett annat uttryck för samma andliga rörelse som kan ses i måleriet.

Der Blaue Reiter upplöstes vid krigsutbrottet 1914. Gabriele Munter tillbringade en tid i Sverige och 1 mars 1916 ställde hon ut hos Gummesons konsthandel. Den 30 januari 1917 ordnade Liljevalchs Konsthall en utställning med ”Föreningens Svenska konstnärinnor och Vereinigung Bildende Kunstlerinnen Österreichs”. Gabriele, som under hösten 1915 haft kontakter med den svenska föreningen, deltog som särskilt inbjuden, liksom även Sigrid Hjertén-Grünewald och Malin Gyllenstjärna. De kom att betraktas som utställningens modernister. Gabriele Münter flyttade snart till Köpenhamn, och verkade där några år på 1920-talet innan hon fortsatte till Berlin och Frankrike. 1931 slår hon sig ner i Murnau för gott och tar upp sitt landskapsmåleri från seklets början. Så småningom fann hon en ny kär vän i Johannes Eichner, som uppmuntrade henne att förnya sin karriär. Gabriele Munter dog den 19 maj 1962 i sitt hem i Murnau. Hennes hus är nu ett museum. Hon var en av de stora tyska expressionister vars målningar fortsätter att inspirera nya generationer av konstnärer. Denna text är delvis hämtad från Lena Månsson.

Vi såg även en utställning av Pablo Picasso bestående av totalt 150 verk. Det var den första utställningen i Skandinavien med fokus på Picassos keramik. Dessa två utställningar varade endast kort tid, och vi lyckades pricka in en tid så att vi fick se båda. Ja, det finns mycket skrivet om Pablo Picasso, så jag skriver inget här nu.

Den 2 september 2018 åkte NHKF till Skissernas museum i Lund och till Kulturen i Lund för att se samlingen av modernismen, särskilt den modernistiska pionjären – målaren GAN, dvs Gösta Adrian-Nilsson och silversmeden Wiwen Nilsson, vilka kan jämföras med Sigrid Hjertén, Isaac Grunewald, Carl Kylberg och Bror Hjorth.

På Skissernas museum hade vi två bra guider. Närmare 1000 konstnärer från 30 olika länder finns där representerade och nya tillkommer ständigt till detta museum. Guiderna bidrog till att vi fick se fantastiska exempel på offentlig konst, vilket fint knöt an till Marie Holmgrens föreläsning om offentlig konst, vilken vi lyssnade till i mars 2017.

Kulturen i Lund som vi besökte samma dag bjöd på två mycket givande guidningar av samlingen av modernismen och i synnerhet den svenska modernismens enfant terrible. Med andra ord, Sveriges mest uttalade kubist och futurist Gösta Adrian-Nilsson (GAN). GAN var med om att introducera surrealismen i Sverige. GAN var också påverkad av orfismen – en nonfigurativ konststil som utvecklats av Robert Delaunay. Han betonar färgen och ljuset i sina dynamiska kompositioner med ljusstarka färger och kubismens betoning av geometriska figurer.

I skriften den gudomliga geometrin (1922) skriver GAN: Vad föreställer en tavla? Hur många gånger har den frågan ställts – i böcker, i tidskrifter och i akademidiplom. En tavla föreställer intet annat än sig själv. Med orfismens bågformer, cirkelsegment och regnbågsinspirerande klara färgskala låter han 1919 (olja) den österrikiske konstflygaren Sparmann visa upp sina hissnande saltomortaler på Hallands bländande blåa himmel. Flygningen skedde i närheten av Halmstad.

NHKF besökte även Lunds Domkyrka. Redan innan domkyrkan byggdes fanns det en mindre kyrka på denna plats. Ett gåvobrev från Knut den Helige år 1085 möjliggjorde bygget som tog fart när Lund blev ärkebiskopssäte år 1103. Vi fick höra det astronomiska uret, Horologium Mirabile Lundense, som spelar två gånger om dagen, klockan 12 och klockan 15 In Dulci Jubilo. De äldsta delarna av detta ur går tillbaka till 1420-talet. Det kallas det underbara uret i Lund. Du kan läsa mer om Lunds Domkyrka på hemsidan: www.lundsdomkyrka.se.

Den 27 augusti 2017 for NHKF till Bohusläns Konstmuseum och sedan vidare till Dalslands Konstmuseum

Bohusläns museum visade utställningen “Med kärlek till färgen – möt Göteborgskoloristerna“ . Ett hundratal verk av 25 konstnärer varav fyra var kvinnor visades. Föreningen fick fin och lärorik guidning av Birgitta Åhlund, känd av Kungsbackaresenärerna sedan sin tid i Kungsbacka. Inriktningen var bohuslänskt landskap. Flera av verken hade inte visats tidigare. Tavlorna sprakade av färg.

Lunch intogs på restaurang Lindesnäs, Gustafsberg. Sallad, bröd, måltidsdricka, varmrätt, kaffe och dessert.

Därefter reste vi vidare till Dalsland Konstmuseum i Upperud och såg den permanenta konsten på Dalslands Konstmuseum. Chefen för muséet Jörgen Svensson har som uppgift att bistå samtida konstnärer. Vi såg även tre tillfälliga, separata utställningar: Tomas Lundgrens måleri, Eva Zethraeus skulpturer i porslin och Malin Borghults skulpturer. Ett flertal av våra medlemmar handlade fina konstverk.

Den 23 oktober 2017 reste NHKF till Louisiana Museum of Modern Art för att se utställningen Louise Bourgeois: ”The Structure of Existence: The Cells”

Som en förberedelse inför resan till Louisiana höll fd 1:e curator Kristina Mellström från Borås Konstmuseum föredrag, den 16 oktober 2017. Vi fick ta del av bilder och Louise Bourgeois’ (1911-2010) livshistoria med betoning på hennes konstverk ”The Structure of Existence: The Cells” som visades på Louisiana den 13 oktober till 26 februari.

En vecka senare, den 23 oktober, reste 40 medlemmar i NHKF reste till Louisiana Museum of Modern Art för att se Louise Bourgeois utställning: The Structure of Existence: The Cells.

Vi åt en tidig middag på Humlabaeck Kro.

Louise Bourgeois’ konst utmärks av omedveten, sexuell önskan – och hennes verk är starkt relaterade till kroppen. Utställningen bestod av 25 celler, byggda av trä, speglar eller ståltråd, laddade med känsligt minnesinnehåll från hennes livserfarenheter.

– Alla föremål i cellerna var hennes egna. Det här är en värld som hon hade samlat på sig. Hon slängde aldrig något.

Louise Bourgeois skapade sina berömda spindlar, som den 9,3 meter höga “Maman” 1999, vilken visades i Stockholm 2015 utanför Moderna muséet. Louise Bourgeois fick sitt stora genombrott 1982, med en separatutställning på Museum of Modern Art i New York. Den var den första retrospektiva utställningen på MoMA med verk av en kvinnlig konstnär. Hon var då 71 år. Hennes storhetstid som konstnär upplevde hon de 28 åren som följde fram till hennes död 2010.

Alla medlemmar i NHKF var helt tagna av utställningen.

Den 21 maj 2017 for NHKF till Mjellby Konstmuseum och vidare till Hishult Konsthall

På vägen mot Mjellby besökte vi Lizzies café i Holm och fick höra historien om denna byggnad samtidigt som vi fick gott kaffe och fralla.

På Mjellby Konstmuseum visades utställningen ”En annan historia – svensk skulptur under hundra år: 1870-1970”.

Mjellby Konstmuseum synade svensk skulpturtradition och visade på skulpturens förändrade funktion och uttryck under det moderna samhällets framväxt. Mjellby lyfter fram den svenska skulpturen ur ett historiskt perspektiv. Utställningens ambition var att ge en bild av svensk mångfald, men också visa på vikten av den europeiska modernismens influenser. Här möttes vi av skulpturer som skapats för att berätta om specifika händelser, känslor och personer. Bland alla dessa skulptörer var det några som var mer kända för oss, såsom Walter Bengtsson, Christian Berg, Stig Blomberg, Siri Derkert, Agnes de Frumerie, Claes Hake, Elli Hemberg, Bror Hjort, Carl Milles, Carl Fredrik Reuterswärd, Ninnan Santesson och Nanna Ullman. Det var sedan intressant att få komma till Konsthallen i Hishult och se Claes Hakes senare skulpturer.

Kristina Mellström deltog i resan och guidade föreningen om Claes Hakes skulpturer både i Konsthallen Hishult och i parken där det också fanns ett 70-tal blommande Rhododendron att beskåda.

Den 16 april 2017: Det var planerat att ta tåg till Göteborg för att få en guidad visning av utställningen av ”Natur och stadslandskap, med verk ur samlingarna på Göteborgs Konstmuseum”. Det var påsk och ingen anmälde sig varför resan ställdes in.

Den 10 april 2016 for NHKF till Bohusläns museum: Marie-Louise Ekmans utställning ”Konst och film”.

Norra Hallands Konstförening, med Boris Svenbring som färdledare, var på sedvanlig vårresa. Denna gång gick färden till Bohusläns museum i Uddevalla och Konstnärernas Kollektiv-verkstad (KKV) i Gerlesborg med fika på Gerlesborgsskolan, en fristående eftergymnasial konstskola grundad av Arne Isacsson 1944. Arne Isacsson föddes 1917 i Ronneby, Blekinge län. Han var en av Sveriges mest kända akvarellister och konstpedagoger och gick bort i september 2010. Arne Isacssons välrepresenterade konstnärskap utforskade bland annat färgpigmentens egenskaper i rikliga vattenmängder.

På Bohusläns museum såg vi Marie-Louise Ekmans utställning: ”Konst och film”. Utställningen uppmärksammar hur det sceniska eller teatrala är en bärande idé som präglar många av Marie-Louise Ekmans arbeten, oavsett konstform. I utställningen presenteras måleri, grafik och objekt från 1970- och 1980-talet. I utställningen presenterades också arkivmaterial från Marie-Louise Ekmans arbetsprocess med film, scenografi, korrespondens och kulturdebatt. Filmerna har tidigare inte visats även om de spelades in under 1980-talet. Planer finns på att sätta samman dessa humoristiska och samtidigt spännande korta filmer till en långfilm.

Tack vare en mycket kunnig och stimulerande guide, Birgitta Åhlund, upptäckte vi saker i Marie-Louise Ekmans måleri som vi kanske annars inte hade uppmärksammat. Birgitta pekade särskilt på de referenser Marie-Louise har använt sig av i sitt måleri. Marie-Louise Ekman har i sin tur varit föregångare för många av dagens målare, som exempelvis för Jens Fänge, särskilt vad gäller färgskalan.

1984 blev Marie-Louise Ekman den första kvinnliga professorn på Konsthögskolan i Stockholm, där hon senare också var rektor och under 2009-2015 var Marie-Louise Ekman chef för Dramaten.

Efter visningen åt vi en god lunch på Restaurang Kajkanten på Bohusläns museum.

Vi fortsatte sedan till Konstnärernas Kollektiv-verkstad i Gerlesborg, vilken är en av fyra kollektivverkstäder med riksintresse. Här ges yrkesverksamma konstnärer möjlighet att använda professionellt utrustade verkstäder för olika tekniker och material. KKV är en plats för stimulerande, utvecklande och spännande möten i konstens och kulturens tecken.

Vi delade upp oss i två grupper då vi var drygt 40 resenärer. Den ena gruppen guidades av konstnär Lars Hansson som visade oss färdiga skulpturer och verk under arbete. Vi förstod rätt snart att det inte är så enkelt att hugga i sten och att få fram dessa otroligt vackra stenarbeten. I huvudsak används traditionella handverktyg och luft- och elverktyg för att forma, slipa, polera, såga, borra, klyva, et cetera.

Konstnär Eva-Maj Eliasson guidade oss i den stora grafiksalen där vi fick se hur en grafikprocess går till. Föreningen köpte också ett fint konstverk till konstlotteriet av Eva-Maj. På hemvägen lottades Birgitta Rudbergs bok: Elli Hemberg – en sökare” ut.

Vi avslutade dagen med kaffe/te och fralla på den vackert belägna Gerlesborgsskolan.

2015 reste föreningen till Malmö och såg utställningen ”Nils Dardel och den moderna tiden”, 21.1-6.9 2015, på Moderna museet i Malmö.

Nils Dardel (1888-1943) har en fot i den svenska kulturen, men är också utpräglat internationell, i livet och i konsten – han har som få andra en plats för sig själv i svensk modernism. Dardel och andra unga konstnärer från denna tid studerade hos Henri Matisse (1869-1954) i Paris, och mästarens inflytande blir på så vis stort i svensk modernism. Matisse inkluderar föreställande element och framhåller att målningarnas uppgift är att väcka glädje genom rytmiska arrangemang av linje och färg. Den svenska modernismen ville dessutom att konsten skulle handla om något. Dardel tillägnade sig en naivistisk stil där hans målningar fångar franskt småstadsliv. De skimrande färgerna är fläckvis pålagda och de vita korgossarna kontrasteras mot svartklädda sörjande.

I Spanien fascineras Dardel av konstnären El Greco (1541-1614) och hämtar ur hans Greve Orgaz begravning inspiration till sin kända målning Den döende dandyn några år senare. En blek androgyn centralgestalt i Den döende dandyn (1918) håller handen mot hjärtat och begråtes som vore han en Kristusgestalt. Figurerna och bakgrundens sammanhållna blå form samsas i den platta ytan. Färgerna är expressiva genom spelet med komplementärfärger: blått mot orange, rött mot grönt.

Dardels dittills största utställning äger rum på Liljevalchs konsthall i Stockholm 1939 och arbetet hyllas av publik och kritiker. Dardel beger sig till New York med sin nya kärlek, den svenskamerikanska författarinnan Edita Morris (102-1988). Där befinner sig konstnärer, som surrealisterna Salvador Dali (1904-1989) och Max Ernst (1891-1976), på flykt undan kriget. Men Dardel reste vidare till Mexico och Guatemala, där han under några månader gör ett 40-tal studier i akvarell av den indianska befolkningen. När dessa visas på Nationalmuseum och Göteborgs konstmuseum efter det att Nils Dardel gått bort är kritiken delad. Men svenska folket tar de latinamerikanska akvarellerna till sig och mappen Exotiskt blir enormt populär.

En av Sveriges främsta och mest framsynta samlare av modern konst är Rolf de Maré (1888-1964). Han kommer från den förmögna släkten von Hallwyl och blir 1912 godsherre på familjens sommarresidens Hildesborgs slott utanför Landskrona. Nils Dardel introducerar de Maré till det moderna måleriet i Paris. Till en början förmedlar och förhandlar Dardel vid inköpen. Snart blir Rolf de Maré själv bekant med Pablo Picasso, Georges Braque (1882-1963) och Ferdinand Léger (1881-1955) och kan förvärva verk direkt från konstnärerna. Verk ur de Marés samling har sedermera donerats och sålts till Moderna Museet i olika omgångar och efter hans död testamenterades en stor del av samlingen till museet (1966).