Arkiv: NHKFs Utställningar

Utställningarna presenteras med de senaste utställningarna överst förutom föreningens allra första utställning 1954.

Norra Hallands Konstförening startade den 9 december år 1953.

Redan 1954 arrangerades en mässa ”Hallandsbygd på frammarsch” på Tingsberget. Vid denna mässa fanns alltifrån maskiner, fjäderfä till konst och konsthantverk. Man fick höra landshövdingetal, militärmusik och vara med om ett uppträdande av Alice Babs och Charlie Norman och mycket annat. För den del av arrangemanget där konst visades ansvarade Norra Hallands Konstförening (detta namn tillkom senare). Namnet på den delen av mässan som utgjorde det största konstevenemang som dittills hade ägt rum i bygden var: ”Norra Halland i Konsten”.

Ett tiotal konstnärer, vilka inspirerats av bygden under sina vistelser här, deltog. Många av dessa var målarkamrater vid Valand till Ansgarius Börjesson och hade bjudits in av honom till Hanhals för att måla och få möjlighet att äta sig mätta. Ansgarius föräldrar drev en bondgård. Många av dessa konstnärer är välbekanta än idag: Ragnar Sandberg, Rudolf Flink, Sven Durrell och Stig Anå. Bland konsthantverkarna kan nämnas Ingrid Carling –  keramik och batik, Arne Gulläng – trä och metaller samt textilkonstnärerna Märta Rinde-Ramsbäck, Ulla Onvall och Birgit Swahn. Det blev en stor succé för arrangörerna – SLU, under ledning av Carl-Arvid Andersson och Norra Hallands Konstförening.

Behov av ny Konsthall i Kungsbacka

Än idag är det viktigt att arrangera utställningar för att verksamma konstnärer i vår bygd skall kunna visa och kanske även kunna sälja sin konst. För att kunna arrangera utställningar behövs lokaler. Det är fortfarande, ca 70 år från föreningens start, ett problem!

Idén i landet med Kulturhus och att allt skulle vara samlat på ett ställe tycks ha spelat ut sin rätt.

Nedan presenteras utställningar presenterade på Kungsbacka torg, Kulturhuset Fyren (Konsthallen, Kulturtorget, Bryggan) och i Galleri Hjertstedska Villan. Från och med 2018 mötte föreningen svårigheter att vara arrangör av utställningar i Konsthallen. Under en del år innan dess hade föreningen fått sig tilldelat 5 veckor under våren (i början, i mitten eller i slutet) där föreningen var arrangör i nära samarbete med Charlotta Hanno, dåvarande chef för Konsthallen.

Redogörelsen av de utställningar styrelsen presenterar nedan startar med de senaste utställningarna överst.

2021

Norra Hallands Tidnings Konstsalong!

Ett samarbete mellan Norra Hallands Konstförening och Norra Hallands Tidning ledde till  en Konstsalong, vilken ingick i Norra Hallands 100-årsjubileum! Hälften av avkastningen gick till Kvinnojouren i Kungsbacka och hälften till konstnärerna. Behållningen blev 54 000kr!

JONATHAN YURTSEVER SPELADE OCH SJUNG UNDER VERNISSAGEN! TACK JONATHAN!

Det är så roligt att drygt 100 konstnärer med anknytning till Kungsbacka lämnade in verk till konstsalongen med maximalt tre verk var. Det var sedan en diger uppgift för konstnär KG Nilsson, som enmansjury, att välja ut 29 av dessa verk till Konstsalongen.

Norra Halland kontaktade de personer som hade vunnit budgivningen.

Verken avhämtades under vecka 50 på Norra Halland.

Här nedan ser ni de 29 verk som ingick i Konstsalongen på Galleri Hjertstedska Villan! De som inte hade möjlighet att besöka galleriet kunde på detta sätt ändå delta i budgivningen!

Finissage av Philip Ahlqwists  utställning ”Retro: Active” skedde den 18 november. Ca 150 besökare tog del av denna spännande utställning.

Även Kulturskolan besökte utställningen tillsammans med barn i åldern 11-15 år. I mars 2022 ställde dessa barn ut på galleriet! Det var spännande att se om barnen hade stimulerats av Philip Ahlqwists verk.

 

Under oktober arrangerade Norra Hallands Konstförening en utställning benämnd ”Två kontraster” av två kända Kungsbackakonstnärer, Stig Blomberg och Anders Wollin, på Kulturtorget i Kulturhuset Fyren.

Kungsbacka Torg

Föreningen erhöll medel 2021 från Statens Kulturråd för att kunna uppdra åt Ivana Machackova att visa tre stora stenkonstverk av bohuslänsk granit på torget. www.ivana-stenkonst.com

Styrelseledamoten Barbro Klinte Johansson kontaktade Pernilla Warberg att inviga Konstens vecka den 4 oktober på Kungsbacka torg. Ca 170 personer deltog på torget denna måndagseftermiddag. Trevligt var också att Kultur & Fritids presidium besökte torget.

Firandet fortsatte på fredagskvällen den 8 oktober då sångare ledda av Björn Areskoug sjungande närmade sig Kungsbacka torg längs Storgatan. Under ledning av Jenny Larsson, Balettakademin i Göteborg, dansade Jenny tillsammans med fyra av hennes dansare in på torget.  De framförde ett abstrakt dansverk. Allt för att hedra stenkonstnär Ivana Machackova och hennes fantastiska stenkonstverk!

NHKF visade även fem mindre stenskulpturer av Ivana Machackova i butiken Synsams fönster! Vilket vi tackar för!

Som avslutning visades en mycket uppskattad film, på en monitor från ett lastbilsflak, av Ivanas arbetsprocess. Det blev en kväll att minnas!  Som många uttryckte det: ”Äntligen händer något på konstområdet i Kungsbacka! Det känns om att vi är nere på kontinenten!”

Ca 200 personer kom till torget på fredagskvällen och njöt av verken! Aldrig har Kungsbacka fått erfara något liknande!

Styrelsen vill passa på att framföra ett stort tack till alla de medlemmar som har deltagit i föreningens utställningar under 2021 som värdar! Om du mycket gärna vill bidra som medlem på detta sätt framöver hör av dig till Ingalill Nellemark, info@nhkf.se.

Kontakta Lisbeth@hedelin.com om du önskar köpa något av verken! Det visade sig senare att Kungsbacka kommun köpte ett verk av Iwana Machackova, Frågetecknet, en skulptur som hade valts av oss att ingå i visningen på Kungsbacka torg. Denna skulptur ramlade av lastbilen och ersattes därför av Fisken. Men desto roligare är det nu att se Frågetecknet utanför Kungsbacka teater.
Här ser ni Ivanas stora Fisk.

Skulpturen VINDÖGA.

SPIRAL.

För er som gärna vill utforska fler av Ivana Machackovas stenkonstverk – se nedan lista över adresser var ni kan finna hennes verk i offentlig miljö:

Klicka här för att se Ivana Machackovas bilder nedan:

Havets port, Styrfarten, Göteborg

Fiskar, Maskinkajen, Göteborg

Labyrint, Belegatan, Göteborg

Fontän, Solhultsgatan 8, (vändplats), Komarken, Kungälv

Schackbrädet, Runängsgatan 7d, Ytterby

KRÖNIKA, Stadsparken, Lysekil

Sillen, Norra Hamngatan, Lysekil       

Poseidon – havets öga, Världens park, Backa

Den 27 augusti 2021 presenterade NHKF utställningen ”Fler bilder av en Far” på Galleri Hjertstedska Villan: Nils Ramhøj och hans verk av far- och sontematiken.

Utställningen med verk av Nils Ramhøj med titel: ”Fler bilder av en Far” inleddes med att vi samlades den 27 augusti då operasångare Peter Lougin spelade och sjöng Bellman visor och visor av Allan Edvall.

I galleriets personalrum hade vi arrangerat en ”biograf” med tre sittplatser för att besökarna skulle kunna få en inblick i Nils Ramhøjs idévärld innan de besök utställningen i galleriet och i dess trädgård.

Utställningen avslutades torsdag den 16 september. Ca 250 personer såg denna utställning, vilket är rekord för NHKFs visningar av konst på galleriet. Fine-art prints av verken kunde köpas till ett humant pris. Det fanns även en bok att köpa (200kr) om Nils Ramhøjs verk: Bilder av en far, en bok där många kända personer har skrivit om Nils verk.

 

Sunniva och Hedvig Ingvarsson

Den 8 maj 2021 arrangerade NHKF utställningen ”Hide and Seek” med verk av Sunniva och Hedvig Ingvarsson.

Hedvig Ingvarsons verk
Sunniva Ingvarssons verk

 

Den 13 februari 2021 arrangerade NHKF en utställning ”Vid vatten” med verk av Ylva Junfelt.

Utställningen hade vernissage lördag den 13 februari och avslutades torsdag den 4 mars. Det var en spännande utställning och styrelsen var glada över att hela 140 personer besökte Galleri Hjertstedska Villan under denna vinterperiod. Redan till vernissagen kom 50 personer, trots att endast två åt gången fick gå in i galleriet på grund av Covid 19! Under utställningsperioden såldes tolv verk av konstnären.

Skulpturens titel: “Efter badet“, är en unik skulptur i papier-machélera. Bronsfärgad. Vägghängd sockel i drivved. Mått: Höjd ca 16 cm, Djup från vägg ca 18 cm; Bredd ca 8 cm.

      Efter badet!

2020

Den sista av 2020 års utställningar på Galleri Hjertstedska Villan var utställningen under 21 november till 10 december med Christina Frendin Wester, som visade koloristiska oljor på duk och Håkan Wester sina finurliga skulpturer i akrylglas.

Se gärna deras hemsida. Christinas: www.frendin.net

Denna fina bild såldes redan den andra utställningsdagen. En lycklig åttaåring blev ägare.

Denna dalahäst fick en ny ägare redan den första utställningsdagen. Visst är den bedårande. Storlek 26 x 30 cm.

Norra Hallands Konstförening köpte denna Dalahäst till konstlotteriet. Ett visst koloristiskt handlag ger en aning om att  Jarl Ingvarsson har varit Christina lärare. Vernissage hölls lördag den 8 maj 2021. 

Storlek 39 x 32 cm

Vi ser här prov på Håkan Westers skulpturer i akrylglas, vilka arbetas fram med passare och linjal och sedan bandsåg. Just denna skulptur köpte föreningen in till konstlotteriet. Tänk att placera den på en fönsterbänk tillsammans med gröna växter. Håkans: www.westerskulptur.nu

, v

Särskilt harmonisk kan man kanske säga om denna fina skulptur.

 

Gerd, Hasse tillsammans med Maja Ekdahl

Utställningen september 2019 med verk av Gerd och Hasse Ekdahl och där även Marja Ekdahl ställde ut fina keramiska verk, titel ”Världens barn – allas barn”.

Här visas först en Gerd Ekdahls målningar.

 

Hasse Ekdahls målningar som presenteras på utställningen i galleriet har påtagligt ett sakralt uttryck. 

En möjlig uttolkning av denna bild kan vara att de båda har funnit att de kan lämna den krokiga livsvägen och utforska något gemensamt.

 

För Marja Ekdahl är det väsentliga att visa på det värnlösa och sköra barnet.

 

Marja Ekdahls utställning av skulpturer av keramik, hade titeln  ”Världens barn – allas barn”.

Marja Ekdahl satte händerna i leran redan som tonåring. Marja skriver ”att leran ger oändliga möjligheter med sina olika tekniker och själva arbetsprocessen är både läkande, rogivande och spännande. Du vet aldrig hur det blir förrän du öppnar en ugn.”

 

Utställning under temat: ”Mångfald i tekniker och i konsten

Norra Hallands Konstförening arrangerade denna utställning 2020 den 28 september – 11 oktober under Konstens vecka, v40.

Sex Kungsbackakonstnärer ställde ut: Åsa Berndtsson (keramik), Hans O Bergman (olja), Anette Ericson (textil/glas), Gunilla Olsson (akryl/grafik), Marie Ragnhult (akvarell) och PO Widheden (guld- och silversmide).

Alla är yrkesverksamma konstnärer och flera av dem tillhör antingen Fjäregruppen eller Terra Stoffa. Vid invigningen spelade saxofonist och flöjtist Bo Nyberg finstämd musik av Sveneric Johansson och recitatör Ellinor Sjödén läste poesi av Elsa Grave och Göran Sonnevi.

Åsa Berntsson är utbildad på HDK, Högskolan för design och konsthantverk, Göteborg, och Statens høgskole for kunsthåndverk og design i Bergen. Åsa har haft egen verkstad sedan examen 1994.

Åsa skriver: ”Tema och utgångspunkt i mitt arbete har sedan dess varit välkända byggmaterial som kakel, tegel, gatstenar och på senare år lampor. Bakom mina verk finns en konstnärlig intention präglad av eftertänksamhet och humor. Resultatet blir egna varianter på välkända former och föremål.” Vidare skriver Åsa: ”Hantverksmässig tillverkning av keramiska produkter där funktioner och detaljer som ofta inte uppmärksammas så mycket är en utgångspunkt. Sladdar är till exempel en väsentlig del av lampor som man oftast gör stora ansträngningar för att gömma. Här får de en alldeles egen betydelse.”

Utställningar, gestaltningsuppdrag och försäljning genom butiker och gallerier i Sverige och Norge har varit Åsas huvudsakliga sysselsättning de senaste tjugo åren. Se mer på www.asaberndtsson.com

Se denna översiktsbild från utställningen, där ni ser Åsa Berndtssons tre lampor hänga tillsammans.

Hans O Bergman föddes i Malmö 1951. Hans är yrkesverksam konstnär boende i Åsa, söder om Göteborg. Hans skriver: ”Färg och form är viktigt för mig i mitt arbete. När det spontana måleriet samsas med det planerade får man det bästa resultatet. Viktig är också dialogen mellan idéer och material för att målningen inte skall protestera utan formas till det jag vill uppnå.”

Anette Ericson, bor på Östra Tallbackevägen 1, Onsala, 0722 329332. Anette är utbildad på HDK Göteborg. Anette skriver:  ”arbetar som textilkonstnär med schablontryck som min teknik. Jag trycker lager på lager, tar bort och lägger till. Naturen är en stor inspirationskälla. Att finna en stämning som ger bilden det rätta uttrycket, är en intressant arbetsprocess.”

Gunilla Olsson skriver: ”Då jag gick på Domens Konstskola i Göteborg var det främst grafik jag sysslade med. Tyckte det var intressant att utforska dess tekniker. På senare år har jag målat i akryl och funnit detta mycket givande. Färgen torkar fort och jag målar med musik i öronen, mest abstrakt. Havet är ofta återkommande i mina bilder. Havet är mitt rätta element. Att skapa ger mig frid och lugn, en närmast meditativ känsla.” www.grafikivast.se/gunillaolsson;

www.fjaregruppen.se/gunillaolsson

Marie Ragnhult skriver: ”Vill du ha information eller delta i någon av mina kurser, kontakta mig då gärna på: 0709 – 932789, 0300 – 29558, marie@ragnhult.se, www.ragnhult.se. Ateljén finner du på: Oskars väg 13 i Onsala.”

Vidare skriver Marie:  ”Jag ser en skugga på gardinen. Fram med kameran. Tar många foton som jag sedan arbetar med i ett ritprogram på Ipaden. Den nya bilden som jag skapat trycker jag på akvarellpapper. Sedan målar jag akvarell, lager på lager och bilden växer fram. Nu är den här!”

Marie Ragnhults Mobil – Fjärilsregn – mitt i öppningen på Kulturtorget  –  binder ihop utställningen ”Mångfald…”.

Per-Olof Widheden skriver: ”Ända sedan tonåren har jag, när tiden räckt till, arbetat med konsthantverk. Det rörde sig på den tiden främst om bruksföremål i trä, skedar, skålar och små möbler. Konsthantverkare är jag, men med betoning på hantverkare. I min formgivning eftersträvar jag enkelhet. Jag hämtar ofta inspiration i naturen. Det kan vara ytan på en klippa eller strukturen på ett nötskal. Bäst är det, när visionen också är en utmaning för mig som hantverkare. Konsthantverk innehåller mycket teknik och Mokume och Keum-Boo är två gamla asiatiska tekniker, som jag tagit till mig. Mokume betyder lite fritt översatt från japanska ”trämönster”. Tekniken innebär att man värmer ihop olikfärgade metaller med varandra och på så vis kan man skapa kontrastrika mönster. Silver och koppar är de vanligaste kombinationerna jag använder. Det går också att blanda olikfärgat guld, vilket ger mycket exklusiva smycken. Keum-Boo betyder ungefär ”fäst guld” på koreanska. Man fusionerar en relativt tjock folie av rent guld på rent silver. Oftast svartoxiderar jag silvret, och får fin kontrast till det glänsande guldet. Stenar till mina smycken hittar jag oftast ute i naturen och slipar själv dessa, vilket ger en stor frihet i formgivningen. Det kan vara en vacker strandsten eller en skrotsten från en gruva.

Vidare. ”Min produktion består inte bara av smycken utan också av bruksföremål som till exempel ljusstakar, vilka oftast är tillverkade i mässing. Besök gärna min hemsida: www.po-konsthantverk.se”

2020 den 7 juni- 30 aug. utställning på Båtmuséet i Onsala med öppet enbart på lördagarna. Carina Fogde och Tarik Hardagas verk ställdes ut.

Vera, kan du redigera denna bild av Carina Fogde?

Bild av Tarik Hardaga.

 

2019 den 30 september – 13 oktober visades en utställning med titeln ”Något annat än Artscape” på Kulturtorget.

 
2019 … på Galleri Hjertststedska Villan visades verk av Viktoria Hallenius

 
 
NHKF bjöd in representanter från Fjäregruppen att visa akvarell, konstkeramik och grafik. De representerades av konstnärerna Glenn Larsson (akvarell),  Margareta Andersson (konstkeramik) och Anita Johansson (grafik).

2019 den 8-23 juni utställning av Mic Linder på Galleri Hjertstedska Villan

 

2018

2018 den 17 november – 8 december arrangerades tre utställningar med verk av tre unga konstnärer vid tre av Kungsbackas bibliotek i Åsa, Onsala och Kullavik.

De tre utställarna är Ida Gudmundsson (Åsa Bibliotek), Johanna Sandvik (Onsala bibliotek) och Clara Lundgren (Kullaviks bibliotek). Att NHKF valde att ställa ut på biblioteken i kommundelarna istället för på Bryggan på Kulturhuset Fyren berodde på en ny policy som nämnden tagit angående utställningsverksamheten på Kulturhuset. Denna policy säger att varje utställare (NHKF – ej utställare utan arrangör!) endast bereds möjlighet att ställa ut på Bryggan en gång per år. Styrelsen valde då att ställa ut inköpt konst under veckan efter årsmötet och inte längre ung konst. Styrelsen ansåg det vara värdefullt att vinnarna i årets Konstlotteri, där dragning sker under årsmötet, i lugn och ro skulle kunna studera och välja verk.

Idén föddes därmed att ställa ut ung konst i tre kommundelar. Ida Gudmundsson ställde ut i Åsa Bibliotek. Ida målar i olja, men är också konstpedagog och arbetar i Backlunds Galleri i Göteborg. När Ida målar använder hon sig gärna av flera lager av färg för att få fram en nyanserad illusion av hud och kläder. Det gör bilderna levande och intressanta. För Ida är konst visuell filosofi som skall väcka tankar om vår värld och om oss själva. Ida försöker med andra ord att gestalta hur människan förhåller sig till sig själv.

Johanna Sandvik ställde ut på Onsala bibliotek och visade verk där hon arbetat med oljefärger och åstadkommit fina abstrakta eller semi-abstrakta verk. Johannas målerimetod kan bäst beskrivas som nyfiken, instinktiv och passionerad.

/foton/

Clara Lundgrens verk ställdes ut på Kullaviks bibliotek. Clara Lundgren har många utställningar bakom sig, soloutställningar, grupputställningar och jurybedömda utställningar och hon har fått ett antal stipendier. Clara visade ett moget och intressant måleri.

/foton/

NHKF utställningen ”HORROR VACUI (Extra allt!) på Kungsbacka Konsthall.

Invigningstalare var konstvetare Gun Hellervik, se Galleri Nordens Bilder.

Skön musik framfördes av Sara Woxlin.

  • 10 mars – 15 april 2018: ”HORROR VACUI (Extra allt!)”: Nina Zetterquist och Marie Palmgren, båda Göteborg

I utställningen möttes Nina Zetterquists och Marie Palmgrens konstnärskap. Aldrig har väl en vernissage på Konsthallen, varit så välbesökt – 230 personer! Det var i sig problematiskt då Konsthallen inte skall ta emot fler än 150 personer beroende på brandrisken. Många kom från Göteborg för att hylla Nina och Marie, men också för att vi hade valt Nina Bondesson som invigningstalare. Denna utställning var inget för den som tycker om det strama och avskalade. Tvärtom! Boris Svenbring föreslog oss att ställa ut Nina och Marie och när Boris berättade för oss om de två konstnärerna blev vi alla intresserade. Vi förväntade oss konst som skulle engagera och ge upphov till diskussioner!

Nina Zetterquist har sina rötter i textilkonsten, medan Marie Palmgren har det i grafiken. Men ingen av dem har valt att stanna vid detta! Nina har fört över sina textila erfarenheter till såväl målningar som skulpturer av skrot och mosaik.

Marie Palmgren jobbar med collage, förstorar, lägger till, drar ifrån, målar, screenar på olika material, i jätteformat till formsågade små träkrumelurer.

Dessa två konstnärer kan tyckas olika, men där finns en stor likhet på ett djupare plan. Båda är starkt utforskande, gränsöverskridande och båda visar en primitiv utlevelse. De är på en gång gränslösa, men samtidigt styrda av sina drömmar och erfarenheter.

Titeln ”Horror vacui” är latin och betyder skräck för tomrummet. Det är också en term som används inom både fysiken och konstvetenskapen, där den syftar på en kraft i naturen att vilja fylla alla tomrum med materia. Några tomrum, eller svarta hål, att tala om fanns det inte i verken, som visades i Konsthallen under denna utställning.

Marie Palmgrens grafiska kompositioner är baserade på digital teknik med vad det innebär i möjligheter till förstoring, klippa och klistra och anpassa och repetera olika bildelement. Rytmen och de fragmentariska kompositionerna för tankarna till postmodern lyrik.

Det textila väggverket Vi (2010) föreställer en stilla och blundande kvinna lutad mot en androgyn figur tecknad i svart mot en brunröd bakgrund och är ett exempel på hur Palmgren förstorar upp ett mindre motiv.

Här visas också bildsviter där de moderna teknikerna plexiprint och digiprint på papper används. Flera verkspeglar en huvudsakligen kvinnlig sfär. De utstrålar vitalitet och det har sin grund i att Marie har tagit det djärva beslutet att låta enbart skissartade inslag från en kulspetslinje bära upp i stort sett varje komposition. Hon har tydligen ett helt nytt förhållningssätt till grafik, samtidigt som hon är noga med att följa dess traditionella regler för bildupplevelser.

De två konstnärerna kände inte varandra innan utställningen och verken har inte heller specialgjorts inför visningen i Konsthallen. Båda använder klara, starka färger och ett virrvarr av linjer, raka, krokiga och trassliga. Medan Marie beskriver sitt arbetssätt som kontrollerat, handlar Ninas konstnärskap, som hon sade, om ren lek. Förutom ett par broderade tavlor och en målning i starka färger, består Ninas del av utställningen av olika skulpturer i olika form, färg och storlek. Det är samlingar av djurfigurer, täckta av mosaik, gjord av glasbitar och knappar. Vidare visar Nina en serie skrotskulpturer gjorda av ståltråd och av gamla köksredskap, Dessa täckte en vägg, dvs det blev en vägg av insekter. Nina sade, att hon fick idén när hon besökte Naturhistoriska muséet och där öppnade en låda med insekter. Det var bara sländor, alla med fantastiska namn och kvinnoinspirerade, sade Nina. Nina hade också med majestätiska golvskulpturer i lera som ibland är upp till 1,5 meter höga. De föreställer katter, rävar och där fanns också 1 dm höga fåglar. Skulpturer som fått utsökta mönster av allt från infällda broderier, ryavävar och knappar, till mosaik. Deras individuella uttryck, som t ex fåglarnas glädje och hängivenhet, fångar genast betraktarens blick och sedan är man fast! Bland väggverken fanns även mindre broderier med sina sammelsurier av olika tekniker i avancerade och färgstarka kompositioner. Utställningstiteln Horror Vacui (rädsla för tomheten) är väl vald av konstnärerna, liksom deras motreaktion uttryckt som Extra allt! Båda visar ett generöst och engagerande bildberättande.

Varken Nina Zetterquists eller Marie Palmgrens konstnärskap är ett uttryck för ögat utan mer för att i likhet med Henri-Robert-Marcel Duchamp använda konst för att påverka tänkandet.

De båda tillhör därmed den konstruktivistiska skolan som anknyter till vad som visades på utställningen i Louisiana till vilken NHKF reste den 13 maj och där såg Gabriele Munters målningar och Pablo Picassos keramik. Se mer information om dem i avsnittet NHKF Konstresor på denna hemsida.

Nina Bondesson, professor vid HDK i Göteborg, höll invigningstal och samtalade med konstnärerna. Nina Bondesson är utbildad vid Konsthögskolan i Stockholm 1983-88. Efter debututställningen på Galleri Dr Glas i Stockholm 1989, har Bondesson ställt ut regelbundet runt om i Sverige och sporadiskt i utlandet. Att NHKF valde Nina Bondesson som invigningstalare var att även hennes bilder framstår som besynnerliga och gäckande, precis så som Ninas och Maries bilder gör.

Vid denna invigning fick de besökande också njuta av Alice Broman mjuka fina jazzsång.

Den 25 mars 2018 höll Nina och Marie dessutom en uppskattad skulpturworkshop för vuxna och barn från 12 år. Tanken var att låta hela familjen inspireras av utställningen Horror vacui – Extra allt! för att själva få pröva på att skapa skulpturer av blandade material under ledning av konstnärerna Marie Palmgren och Nina Zetterquist.

Forts 2018

1 – 7 oktober 2018 visades en utställning med temat: Identitet – Integration. Mahsa Hosseini (Iran), Ingela Wenneberg (Vietnam), Virginia Tertuliano (Brasilien)

2018 den 1 – 7 oktober invigdes utställningen ”Identitet – Integration”. NHKFs önskan var att lyfta fram konstnärliga erfarenheter från andra länder.

Mahsa Hosseini från Iran visade akvarell- och gouacheverk och Ingela Wenneberg vietnamesiska lackarbeten. Målningar på detta tema visades samtidigt på Bryggan av Virginia Tertuliano från Brasilien.

NHKF önskade ”fullt ljus” på utställningen ”identitet – Integration” varför ljusarkitekt Torbjörn Eliasson från White arkitektkontor bjöds in att utforma en ”Ljusdesign” utanför entrén till Kulturhuset, ljus som skulle peka på att något särskilt hände på Kulturtorget. 

Invigningstalare var  konstnär Anne Lang, avdelningschef och utvecklare av bild- och formkonst i Region Halland. Ljusdesignen visades under Konstens vecka, v40, och kunde ses varje kväll under veckan.

Sponsorer för detta projekt var Kultur & Fritid, Nämnden för Teknik, och Aranäs Fastigheter AB samt Copy Shop AB och Restaurant Trubaduren.

Elever från Kulturskolan underhöll med fint cello- och fiolspel i caféet efter det att Torbjörn Eliasson föreläst om ljusdesign och när alla besökare var på väg ut för att höra Anne Lang inviga utställningen. Det var många besökare denna kväll, ca 130 personer, vilket gjorde att det var svårt att uppfatta ljusdesignen. De som stannade kvar blev rikligt belönade. De fick verkligen en fin ljusupplevelse.

2018 den 10 mars – 15 april arrangerade

NHKF arrangerade utställningen ”Kraftkällor – Måleri och skulptur 21 januari – 26 februari – en kraftfull resa i färg och form” uttryckt av Brittmarie Sundström, Kungsbacka och Sverker Eklund, Göteborg på Kungsbacka Konsthall.

NHKF bjöd in de två konstnärerna: Sverker Eklund, verksam i Konstepidemin, vid Linnéplatsen i Göteborg för att visa hans grovhuggna, men känsligt utmejslade träskulpturer och för att visa Brittmarie Sundström, Särö, icke-figurativa färgbalansakter. Det föll sig naturligt att döpa denna utställning till Kraftkällor, två Kraftkällor som möts

Att de båda är kraftkällor framgår då vi möts av en explosion av färger och yvigt träslöjdskap när vi träder in i Konsthallen.

Brittmarie Sundströms 30 icke-figurativa rutmönstrade färgbalansakter, både på canvas och på tyg, möter Sverker Eklunds femtiotal grovhuggna, men känsligt utmejslade träskulpturer.

Sverker Eklund är utbildad vid Konstindustriskolan i Göteborg, Hovedskous målarskola i Göteborg, Vestlandets Kunstakademi i Bergen och Konstakademin i Oslo. Trots sin erfarenhet och utbildning berättar Sverker att det idag är svårt att få utställningsmöjligheter. Det är långa köer på de flesta utställningshallar och det är idag få som har möjlighet att överleva som konstnär.

Sverker är mest känd för sina flickor, vilka fyller en hel vägg i Konsthallen. Var och en av dem är huggna ur ett stycke vedträ som han målar med äggoljetempera och förgyller eller bränner. De liknar den primitiva kyrkokonsten som vi i Sverige inte har så mycket kvar av idag.

Men Sverkers utställning är mångfaldig. Med på utställningen finns också boxare i trä – brända med förgyllda shorts. Sverker säger sig försöka förmedla den fruktansvärda utsatthet som en boxare upplever när han går in i ringen. Sverkers utställning består både av målningar och skulpturer, där bland annat kor har varit inspirationskällan. Sverker säger att han har spenderat många somrar på Hamburgön, där korna står som ett grafiskt monument i landskapet. Som barn var Sverker livrädd för hästar, men inte för kossor, vilka han gärna tecknade.

2017

Utställning 2017 på Bryggan med verk av Frida Johansson. Under temat: Ung konst.

 

2016

2016 nov utställning

 

 

Den 23 april – 11 juni 2016 arrangerade NHKF utställningen ”Akvarellens olikheter” på Kungsbacka Konsthall: Marie Gauthier, Karlstad, Erik Hårdstedt, Uddebo, Hasse Karlsson, Vitemölla, Kivik och Therese Szatek, Stockholm.

Utställningen initierades av NHKF och görs i samarbete med Kungsbacka Kultur och Fritid.

Invigningstalare var konstnär Anna Törnquist, fd ordförande Nordiska Akvarellsällskapet.

Doris Bota från gruppen Lillies of the North spelade och sjöng.

NHKFs argument om varför utställningen var angelägen var att akvarelltekniken har en direkthet som visar på den bakomliggande arbetsprocessen.

Fyra utställare bjöds in till denna utställning. Det var Marie Gauthier Karlstad, Erik Hårdstedt, Uddebo, Hasse Karlsson, Vitemölla, Kivik och Therese Szatek, Stockholm. Utan Boris Svenbring, som då ingick i styrelsen, hade vi haft svårt att finna dessa så intressanta konstnärer.

Marie Gauthier visade hur hon prövar sig fram i teknik och ansats, testar förkompositioner och väljer horisonter. Hon har också en ansats till psyko- symbolism, där ödslighet och flödighet växlar. Marie försöker i sitt måleri att abstrahera så mycket som möjligt och i möjligaste mån frigöra sig från ett motiv. Hennes inspiration kommer gärna från dramatiska naturscenerier, där blandning av mörker och ljus möts, och där kontraster förnims. Marie söker alltid ljuset även om hon använder mörka kulörer. Hennes bilder kan betraktas som något mittemellan föreställande och icke-föreställande, och ibland som enbart färgkompositioner. Om betraktaren relaterar till något i bilden eller ”känner igen sig” eller gör egna tolkningar med hjälp av sin erfarenhet så är det tecken på god föreställningsförmåga eller fantasi, menar Marie. Marie säger vidare ”att detta gläder mig i så fall. Jag har då nått fram med mitt budskap eftersom bilderna alltid är hämtade från det som jag själv har sett eller upplevt.” Vidare säger Marie ”att verklighet inte är så viktig i hennes strävan att förmedla mina intryck. Jag vill söka mig bortom det sedda.” Att Marie använder akvarellmediet har att göra med hon finner det vara svårstyrt och ibland lever sitt eget liv, vilket ger henne en utmaning och spänning under arbetets gång. Måleriet är för Marie en livsväg utan egentligt mål – det är vägen som är mödan värd – för att citera Karin Boye, säger Marie. Landskapet har oftast varit den största inspirationskällan för Marie. De bilder som visas i denna utställning härrör från vistelser i svenska, norska och färöiska berg- och vattenlandskap.

Enligt Erik Hårdstedt är akvarellmåleri en svårbemästrad ögonblickskonst. Trots det envisas Erik med sina exakta målningar fyllda av detaljer. Ett måleri som skruvar upp vardagen till något öververkligt. Eriks verk är strama, exakta och detaljrika. Det kan vara innehållet i hans handbagage, men också gatumiljöer i en blandning mellan Borås och Göteborg. Och gärna hinduiska gatubilder, inspirerade från ett antal resor i Indien. Konsten är trots allt för Erik en lekplats och ett laboratorium, där han kan vända och vrida på tingen, dissekera och sätta ihop dem på nya sätt. Kanske upptäcka nya betydelser i det gamla bekanta. Kontrasterna är ständigt närvarande, yta och djup, nära och fjärran, öst och väst, evigt och förgängligt, liv och död, smått och stort. Erik inspireras av resor, natur och förändring, vardagen, konsthistoria, mytologi, religion, arkitektur, skräp, reklam, barndomsminnen, mat, konsumtion av alla slag, med andra ord – det mesta.

Hasse Karlsson bor i Vitemölla på Österlen. Han har tidigare varit bildlärare i Kungsbacka, men konstklimatet i Kungsbacka hade Hasse och hans fru Ia tröttnat på. Hasse målar gärna landskap, reella, naturalistiska, sparsmakade miljöer och han söker sig mot slätten där sikten är lång och obruten. Han hämtar inspirationen ute, blir inspirerad av ljuset i landskapsrummet. Hasses måleriska årstid är främst höst, vinter och tidig vår. Det är då naturen ger ifrån sig de färger som slår an i hans inre värld. Färgskalan rör sig över brunt, grått och svart med påtagligt grafiska toner som hämtats i stubbåkrar, det vissna och det multnade. Men också den vita mattan som under vintern rullas ut över kullar och ängar är väsentlig. Vitheten gör att himlens nyanser uppmärksammas tydligare till skillnad mot barmarken som suger ner allt ljus i jorden. Det första Hasse målar på en akvarell gör han alltid utomhus – där skapas 80-90 procent av bilden. Klimatförändringar och platser med en enhetlig färgskala intresserar också. Även interiörer där ljuset kommer utifrån och varierar från sommar-  till vinterhalvår. Hasse planerar sitt måleri och visar en tydlig intention. Han är en mästare i att utnyttja dukens vithet. Hasse räknas idag till en av Sveriges främsta akvarellister. Efter studier på bl a Konstfack i Stockholm på 70-talet fann han så småningom vägen in i vattenfärgerna. Det var under en kurs i Gerlesborg hos den legendariske akvarellmålaren Arne Isacsson. Året var 1984.

Akvarellen ligger nära grafiken då den är mer planerande. I akvarellen täcker man lager på lager på liknande sätt som färggrafik och det är nödvändigt att ha en plan. Hemligheten ligger i att hela tiden tänka i vad som skall ske i nästa steg, samtidigt som man måste vara öppen för improvisation. Enligt Hasse så går det inte att ta ett steg tillbaka om man ångrar sig, jo lite, men inte så som med akryl. Vid betraktande av Hasses bilder är känslan av distans påtaglig. Han målar sina fält, kullar och stora himlar på avstånd. Han använder sig även av det vita tomrummet för att uppnå sina mål, vilket ger plats åt betraktaren.

Therese Szatek är född 1978 i Huddinge söder om Stockholm. Hon är utbildad på Konsthögskolan Valand och examinerades från magisterprogrammet 2007. Therese arbetar med bild i form av blyertsteckning, akvarell och grafik. Med inzoomningar, form och avskalande försöker Therese närma sig existens, tid och förvandling. Det gör hon genom att belysa den utvalda miljön eller objektet från ett nytt håll och skapa rörelse i den stilla bilden. De inblickar som presenteras i Therese bilder är hämtade från de rum där hon har vistats i en längre tid. Therese målar utsnitt från det vardagliga, det vi har runtomkring oss och som vi ständigt rör oss i. Formerna pendlar mellan det föreställande och det abstrakta, såsom yta och djup. Det kan vara stolsbenens komposition under bordet, mattans tyngd mot golvet eller skuggspelet på väggen från en växt. Tingen i sig uttrycker en egen historia av tillfällen och händelser som Therese uppmärksammar i sina bilder. Genom att hon försöker få ihop abstrakta ytor med det föreställande till en ny helhet vill hon närma sig reflektioner kring tid, existens och förändring.  Naturens former och växtlighet är återkommande inslag, ofta sammanvävda med människans avtryck i miljön. Bilderna tar lång tid att framställa och behovet av denna långsamma process är en grundpelare för hennes arbete. 

Utställningen visade på akvarellteknikens direkthet, vilket redovisar den bakomliggande arbetsprocessen.

Utställningen är initierad av NHKF och görs i samarbete med Kungsbacka Kultur, Fritid och Turism.

2015

Lördag 13 juni – lördag 8 augusti 2015, Kungsbacka Konsthall. Måleri av Bengt Johansson och Anna Elisa Nilsson

Vernissage kl. 11.00 – 15.00 invigningstal kl. 12.00 av Maria Andersson, kulturnämndens ordförande.

Musik med Fredrik Johansson före och efter invigningen.

På vernissagedagen visade Bengt Johansson och Anna Elisa Nilsson utställningen.

Torsdag 18 juni kl. 18.00 visade Charlotta Hanno utställningen.

Bengt Johansson målar med inspiration av naturen och upplevelser från unga barndomsår. Ragnar Sandberg liksom Karl Ragnar Johanneson från Upperud i Dalsland är bl.a. inspirationskällor. Måleriet blir ett ständigt prövande och ifrågasättande. Det växer fram under målandets gång och är inte planerat i förväg. Målningen blir till oavsett om det är föreställande eller inte. Det viktiga för Bengt är att natur är natur och målning är målning med inspiration av upplevelser som hänt honom i livet.

Bengt arbetar sedan 1975 som konstnär och målare med ateljé i Glommen utanför Falkenberg. Genomgången utbildning är bl.a Valands konsthögskola i Göteborg 1970-75.

Anna Elisa Nilson arbetar med berättande bilder och motiven är nästan alltid natur. Bilderna skildrar ofta ett ödsligt landskap med få människor. Bilderna kan vara drömlika, ibland vemodiga. Djur är ofta med i bilderna, ibland beskrivna med mänskliga känslor. Miljöerna är täta skogar, fält, kalhyggen eller branta fjäll. Bilderna tar tid att göra då skikt på skikt läggs med tunn utspädd akrylfärg i olika nyanser för att få fram djupet i färgerna. Uttrycket liknar ofta akvarell.

Anna är utbildad på Falkenbergs Konstskola 1995-1997, Gerlesborgsskolan 1997-2000 och Högskolan för Design och Konsthantverk, Göteborg, Textil Konst 2001-2006.

Utställningen är initierad av NHKF och görs i samarbete med Kungsbacka Kultur och Turism.

Forts 2017

2 – 15 oktober 2017 visades en utställning som ville visa Kvinnor i konsten. Kungsbackakonstnärerna Gerd Elldér, Wiveka Warenfalk och Helene Wedel.

2017 den 2 – 15 oktober under Konstens vecka – förlängd – arrangerade NHKF en utställning där Kvinnor i konsten presenterades.

Valet föll på de mycket erfarna välkända Kungsbackakonstnärerna Gärd Elldér (keramik), Wiveka Warenfalk och Helene Wedel.

Gärd Elldér är keramiker och arbetar i stengodslera. Det kan bli t ex stora krukor med reliefer. Gärd inspireras mycket av sin trädgård i Onsala. Kontakt: jogel@telia.com

Wiveka Warenfalk har numera ägnat sig åt måleri på heltid och då lämnat sitt liv som regissör. Wiveka arbetar i olja, akryl och kol. www.warenfalk.se och kontakt: wiveka@warenfalk.se.

Helene Wedel är både textil- och bildkonstnär. Ofta målar Helene i olja och ofta blir det stora monumentala verk. Kontakt: bild@helenewedel.com

Den 3 oktober – 9 oktober 2016 arrangerade NHKF Göteborgskonstnären Gerd Ekdahls utställning på Kulturtorget.

Gerd Ekdahl har varit verksam konstnär sedan 1960-talet, då hon utbildade sig vid HDK och vid Valand. Ursprungligen är Gerd textilkonstnär. Det blev många uppdrag under åren då arkitekter ville ha textila utsmyckningar då de ansåg att de ger ett mjukt intryck.

Så småningom började Gerd att använda fler tekniker som olja, akryl, grafik, och även screentryck på glas. Det representerade mer det kalla, strama och raka.

Att arbeta med det direkta måleriet, bilden som föds under arbetet, är grunden för hennes skapande. Gerd har alltid sökt det mångbottnade och transparenta. I väven har materialet spelat stor roll – olika ytor av matt och blankt, tunt och tjockt. Allt ligger som en textur i luften på den genomskinliga varpen. När Gerd började att arbeta med nylonvarp och plexiglas som inslag i väven, var det också naturligt att prova brända glas. Steget vidare var att kombinera screentryckta bilder och textutsnitt, guld- och silvertråd. 

Utgångspunkten har alltid varit att fånga en känsla. Det startar ofta med färg, en icke-verbal tomhet. När Gerd sedan anser sig vara klar med målningen kan hon läsa i bilden vad det var hon kände. Ofta har det handlat om livet, att leva ett rikt och roligt och fullt liv. Konst är viktig för Gerd på ett rent existentiellt plan. Om man är ledsen är det bra att skapa, känslorna behöver få komma ut. Hade jag inte fått skapa hade jag nog drabbats av depression, säger Gerd.

Gerd har också skrivit en bok: Uttryck, med texter och konst från en svår men kreativ period.

Rolf Anderberg skrev 1995, om Gerds målningar att tiden är starkt närvarande, bultande, i ett svårt överskådligt dramatiskt inre skeende belyst av färger som verkar som anrop, böner och återhållna skrik. Det är ett självutlämnande arbete med uttrycksmedlen för ett erkännande av livsvillkoren – vilket är djärvt i en tid då bildkonsten domineras av rebusar och ironi.

Utställningar på Bryggan 

Tema ”unga konstnärer”.

  • 24 november – 3 december 2017:  Jonna Petersson: Textilarbeten
  • 1 november – 12 december 2016: Frida Johansson, ”Att höra hjärtslag”

2017 den 24 november – 3 december ställde Jonna Petersson ut på Bryggan.

Det blev en lekfull, kreativ och poetisk utställning. Jonna framhåller att hennes konst har sin grund i psykologi och filosofi. Utgångspunkten är poesi i material istället för i ord.

Jonna utbildar sig till psykolog och är intresserad av att försöka gestalta inre liv och tankar och sätta det i en fysisk form. För att göra det använder Jonna främst broderi och screentryck och den absoluta basen när det gäller material är siden.

Jonna, som är uppvuxen i Anneberg, blev glad när hon fick inbjudan av Norra Hallands Konstförening att ställa ut på Bryggan.

Jonna Petersson tilldelades Kungsbacka Kulturstipendium 2016.

2016

3 – 9 oktober 2016 var en utställning där Göteborgskonstnären Gerd Ekdahl var inbjuden att visa sin konst för Kungsbackabor.

2016 den 28 november – 12 december arrangerade NHKF Frida Johanssons utställning ”Att höra hjärtslag” under ett par veckor på Bryggan.

Frida Johansson från Falkenberg, numera boende och verksam i Stockholm, gick ut Konstfack 2012, men har gått i olika konstskolor sedan hon var sju år gammal. Varför målar då Frida? Det finns ett citat av Frida Kahlo som Frida tycker om: ”Jag målar för att jag måste”.

Frida har hunnit pröva de flesta tekniker innan hon fastnade för fotografiet och akryl. För Frida är utgångspunkten många gånger ett fotografi. Frida anser att akvarell är för blekt i färgerna och att olja tar för lång tid att torka. Det blir bara grötigt. Frida menar att om du jobbar med olja behöver du veta exakt vad du ska göra innan du börjar, men med akryl kan du lägga på fler lager snabbare. Det är det vardagliga som står i fokus i Frida Johanssons konst,

Frida målar i en socialrealistisk, ibland lätt naivistisk stil. I målningar som blandar realism och nativitet skildrar hon ett färgstarkt vardagsliv. I kontrast till det socialrealistiska står dock de återkommande starka färgerna – turkos är en favorit – och de många mönstren, som ställer krav på perspektiven. Motiven är ofta hämtade från hemmiljön.

Fridas utställningar har ofta teman som rotlöshet eller att vara hemmahörande. Det är viktigt för Frida att känna att hon har en plats som hon tillhör.

Frida hade tidigare haft utställningar bland annat på Edsviks Konsthall, Fotografiska muséet och Halland Konstmuseum.

Utställningar på Bryggan, under åren 2016-2020 av inköpt konst till NHKFs konstlotteri, en vecka efter årsmötet tills dess att utdelning av vinsterna delas ut till vinnarna, vilket sker på Bryggan.

Ilse Bergstrand har fotograferat föreningens olika tillställningar under åren 2005-2015, vilka löpande kommer att redovisas här.

 

2015

2014

2013

2012

2011

2010

2009

2008

2007

2006

2005 ställde Gerd och Hasse Ekdahl ut på Kungsbacka Konsthall.

Får ta reda på i vems regi detta ordnades.